Under det senaste dagarna har livet inte erbjudit allt för mycket. Umgåtts med sköna människor, ätit, festat och annat. Ett av de mest onödiga inläggen hittills kanske men ville bara tala om för er att jag lever. 

Hej på er! Kör på en liten uppdatering nu när bloggen har varit stilla under ett par dagar. Detta sommarlov har verkligen börjat lugnt, sover sent in på dagarna & kommer hem sent om nätterna. 

Har umgåtts med mina chombres, crusiat runt w my nigga, festat & varit på ärenden. 

Kommer att uppdatera när jag känner för det & när jag har något att skriva om! 

Hade bra sålänge & njut av lovet.

Bild 2 högst upp i högra hörnet är från ett par månader tillbaka.

2 år gamla bilder. Så hemska. Så sorgliga. Så sanna.

Tänk att jag inte såg det där själv. På bilderna åt vänster skulle jag precis bli inlagd. Varför undrade jag. Nu förstår jag. Herregud vad blind jag var. Hur kunde jag inte se hur utmärglad jag var? Det är svårt för mig att minnas och förstå mig själv från den tiden. Dels för att jag inte vill minnas men också för att den personen på bilderna inte var jag. Det var "ana". Ana, den smartaste, listigaste och elakaste av dom alla. Att jag är en av dom som vann över henne gör mig stolt. För att det där var inte jag.

Flera kilon tyngre, flera kilon friskare, flera kilon av lycka.

Jag är frisk, fri och starkare än någonsin. Jag har rest mig från en sjukdom som jämförs med cancer.

Jag har gjort det. Alldeles själv. Aldrig mer anorexi. Aldrig mer.

Hej på er! Efter en hektisk vecka så kan jag äntligen nu säga att det är sommarlov. 2 månader har jag framför mig med fester, vis, jobb, kära återseenden, hårdträning och vänner. Gud så älskvärt! Denna vecka har erbjudit en trevlig avslutningsmiddag med mina forna classmates & alla andra nior på Ellen Key. Det bjöds på god mat, trevlig underhållning och fina tal.

Igår var det avslutning, 10 år i grundskolan har jag kämpat mig igenom. Den tog jag mig utan tårar igenom med min fina kavaljer Victor och mina vackra tjejer. Det känns så skönt att lämna det bakom mig men ändå så sorgligt. Ekonomilinjen väntar förhoppningsvis framför mig fortfarande där nya sköna människor ska göra mig sällskap. Det här blir nog ändå skitbra!

Jag är ändå på ett bra ställe i livet just nu känner jag. 

Skolavslutning snart, bra vänner och familj. Mycket att se fram emot som hjälper mig att glömma. Det här lär nog ändå fungera hoppas jag. 

Hade bra så hörs vi snart! 

Gick hem ifrån skolan, fanns ingen anledning att vara kvar när man ändå bara skulle se på film hela dagen. 

Idag sätts även betygen och nae det är ju inte så kul tycker jag.

Har sovit nästan hela dagen, är så himla sliten då jag nuförtiden inte kan sova om nätterna. För mycket tankar helt enkelt. Men det blir bättre, det vet jag. Helt klart! Hoppas att ni får en himla bra kväll nu så hörs vi säkerligen imorgon eftersom att jag inte verkar kunna hålla detta med bloggpaus.

Jag känner att jag inte sprider någon glädje alls, att jag kanske inte får ut det bästa av mina inlägg.

Men det är svårt för mig just nu. Speciellt när allt går emot en. Skolan, hjärtat & glädjen.

Jag vill att allt ska vara bra, jag vill ha han här. Det är så mycket jag vill men så lite som är möjligt.

Jag känner att något positivt snart måste hända, innan den där sista biten jag klamrar mig fast vid raserar precis som allt annat.

Idag så MÅSTE jag ta tag i plugg, ska även hinna med att springa en runda & försöka tvinga med mig någon av mina kära familjemedlemmar för att sola!