Jag mår så himla dåligt just nu. Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Ingenting kan länge göra mig sådär riktigt glad, ingen för den delen heller. Jag kan ibland bara tappa andan, tårarna börjar rinna och knytnäven slår hårt in i väggen om och om igen tills jag slutligen känner smärtan. Det är då jag känner att jag lever. För att inget annat får mig längre att känna mig levande. Jag känner ingenting. Inte lycka, inte sorg. Utan hat. Jag vet inte vart det kommer ifrån. Jag blir bara så trött. Jag har inte valt detta. Det har valt mig.