Så många gånger innan har jag nämnt både allmänt och privat att jag vill bli advokat. Eller med självförtoendet hissat, SKA bli advokat.

Men varför då? Varför vill jag bli advokat?

Jag minns när jag var runt ca 6-7 år. Jag, mamma, pappa och mina 2 sysjon var påväg hem från stan i bilen där vi lyssnade på nyheterna som gick på radion. Där talades det om krig. Jag satt tyst väldigt länge och funderade.

Några minuter sen andades jag in och ut innan jag bestämde mig för att ställa en av mina någonsin hittils viktigaste frågor. 

-*Om man nu krigar, förstör de länder man vill äga och ha makt över, så vinner man ju till slut bara ruiner. Varför krigar man då?*

Mamma och pappa tittade på mig och varandra länge. Till slut sa pappa 

-*Yasmine det var en jävligt bra fråga som jag faktiskt inte kan svara på*.

Idag har innebörden och de viktiga faktorerna kring detta blivit klarare för mig, men som 6-åring kunde jag inte förstå varför man var så dum. Om jag skulle köpa en choklad, inte skulle väl jag då krossa den innan jag gick till kassan för att betala för en trasig choklad? 

 

Några månader senare frågade jag pappa vad han tyckte jag skulle bli när jag blev stor.

Jag såg in i hans funderade ögon, insåg hur noga och specifikt han skulle uttrycka sig.

-*Advokat. Du är så mån om andras välmående. När någon behöver hjälp så finns du alltid där. Som när My och Philippa bråkar, då är du alltid där för att få båda att komma överens om en bra lösning för båda. Sen så kommer du att tjäna jävligt bra med pengar också*. Han log, skrattade sitt dumma skratt och gav mig en kram. 

Det pappa nyss hade sagt var för mig väldigt rimligt. Jag ville och vill, alltid hjälpa andra.

Medans alla andra 7-åringar sökte till lilla melodifestivalen så satt jag med pappa i bilen och argumeterade.

 

Några år senare, när jag var 12 så gick pappa bort. 

En del av mig vill göra pappa stolt, och en annan vill göra mig själv stolt. 

Så varför inte kombinera dessa delarna och göra mig till en av de mest motiverande framtida juristerna? 

 

Jag lever idag efter det jag sa vid 6-års ålder i bilen påväg hem från McDonalds lyssnandes på nyheterna eftersom att Carola inte skulle sjunga *Fångad av en stormvind* än.

Jag kan inte förstå hur makt för vissa är att bli hatad. Förstöra för andra. När du väl vunnit makten, allt hat, så kommer dessa oskyldiga människor göra allt dom kan för att i sin tur förstöra dig.