Att man kan vara så sorgligt blind.
2014-06-16 //
Kategori: Allmänt
2 år gamla bilder. Så hemska. Så sorgliga. Så sanna.
Tänk att jag inte såg det där själv. På bilderna åt vänster skulle jag precis bli inlagd. Varför undrade jag. Nu förstår jag. Herregud vad blind jag var. Hur kunde jag inte se hur utmärglad jag var? Det är svårt för mig att minnas och förstå mig själv från den tiden. Dels för att jag inte vill minnas men också för att den personen på bilderna inte var jag. Det var "ana". Ana, den smartaste, listigaste och elakaste av dom alla. Att jag är en av dom som vann över henne gör mig stolt. För att det där var inte jag.
Det här är jag.
Flera kilon tyngre, flera kilon friskare, flera kilon av lycka.
Jag är frisk, fri och starkare än någonsin. Jag har rest mig från en sjukdom som jämförs med cancer.
Jag har gjort det. Alldeles själv. Aldrig mer anorexi. Aldrig mer.
Hard work pays off.
2014-05-24 //
Kategori: Anorexian
Tänk hur långt jag har gått, hur mycket jag har kämpat & hur mycket jag har vunnit. Jag är så himla stolt över mig själv & Gud så underbart det är att äntligen vara frisk!
3 months progress
2014-04-13 //
Kategori: Allmänt
Vilken jädra resa jag har gått igenom. När jag började träna så hade jag det perfekta idealet i huvudet. Men nu inser jag själv att jag inte behöver något ideal. Varför? Min kropp kommer ständigt fortsätta förändras. Och det har den gjort. 3 månader har gått. Och så många fler månader av hårt slit väntas. 
2:a Januari
13:e april (idag)
Aldrig mer anorexia!
2014-04-03 //
Kategori: Anorexian
Hej på er! Det var ett bra tag sedan ett riktigt inlägg landade här. Tar tag i saken nu med kliande fingrar och med ett leende på läpparna. I två år har jag kämpat mot sådant hat mot mig själv, med sådan ångest och mot min egen egentligen så vackra spegelbild. Vad blev så fel? Men hur kunde det i slutändan bli så rätt? Innan min sjukdom var jag övervikig med ett sämre självförtroende än en rostig brödrost, under min sjukdom mådde jag nästan ännu sämre. Spegelbilden var ännu större men min ofunktionella hjärna var så mycket mindre. Vet ni hur det kändes att varje dag möta sin värsta rädsla? Att äta. Något som jag idag älskar och har underskattat något så fruktansvärt. Idag, idag mår jag bra. Imorgon mår jag bättre och om en vecka är allt underbart. Varför? Jo för att jag lever. Jag tackar mig själv, mitt hjärta för att det fortsatte slå. Jag tackar min mamma och min familj. Jag tackar mina fina vänner Emma, Bella och Moa. Jag tackar alla, alla som fått mig att må bra. Alla som lett mot mig, alla som gett mig fina komplimanger och alla som överhuvudtaget har varit en del av mitt liv. Tillsammmans har vi kämpat och tillsammmans har vi vunnit. Jag är frisk, jag är fri & lycklig. Aldrig mer Anorexia, aldrig mer.
2 månader senare:
2014-03-01 //
Kategori: Allmänt
Den 2:a Januari började jag min långa men spännande resa mot ett friskt liv, en starkare Yasmine och en snyggare Yasmine.
1 månad senare såg mina dåvarande resultat ut såhär:
Ben: Upp till 40 kg
Rygg: 25 kg
Mage: 40 kg
Idag ser mina resultat ut såhär:
Ben: Upp till 60 kg
Rygg: 40 kg
Mage: 55 kg
Dessa resultat gäller ju givetvis bara på vissa maskiner, jag tar olika på allt eftersom att jag är olika stark i vissa muskler. Något som jag börjar bli otroligt uthållig och stark i är min mage.
Jag har börjat göra squats med lätta vikter för att få in rätt teknik. (15-20 kg med stång). Jag gör olika övningar för mage och även för sidomusklerna.
Jag har börjat ge mig på chins och pull-ups som faktikst fungerar med hjälp av gummiband.
Det jag nu har börjat fokusera mest på är: bieceps (olika övningar med hantlar) , rumpa (olika maskiner, utfall, squats, benpress) samt rygg (olika maskiner och övningar).
Resultat:
Jag kan inte riktigt säga att jag ser jättestora förändringar på kroppen, det jag lägger märke till är väl att jag har mer benmuskler, tightare röv, ryggmusklerna är dem som syns mest, samt att magmusklerna kikar fram mer och mer. Men det har somsagt bara gått 2 månader och jag har räknat med ett par månader (minst 6) innan jag får en början på de resultat jag vill ha! Jag känner mig givetvis starkare och kan iband överraska mig med vad jag kan utföra.
Det börjar likna något. Bilden till vänster: ca 68 kg, bilden i mitten: ca 46 kg och bilden till höger har jag ingen jäkla aning om vad jag väger, men jag vet i alla fall att den kommer att fortsätta förändras hela tiden!
one whey
2013-12-26 //
Kategori: Allmänt
Jag bara älskar namnet; Onewhy. Liksom do it or don't.
Så himla bra nu när jag ska börja träna. Känner mig mer redo och pepp när jag äntligen får träna för läkarna. Vilket betyder att dom litar på mig och då kan jag även lita på mig själv.
Kom igen nu Yasmine, jag vet att du kan!
Det här med anorexia och ideal.
2013-12-12 //
Kategori: Allmänt
Tänk hur allt i era huvuden egentligen inte är mer än hopp och drömmar. För om ni noga utvärderar vad ni ägnar ert dagstänkande åt, så handlar det mesta om ideal eller vi gör så här. Vi tar mig som ett exempel.År 2012, drömmandes om en fin vältränad sommarkropp. Slutar samma år efter svältande och promenader som blev till träning och löprundor, på 43 kg och sammanlagt inlagd på sjukhus i minst två månader. Ett hjärta som slog nära döden och en hjärna som inte ville eller orkade tänka. Vad var rätt? Vad var fel? Är en 143 kg och 172 cm lång Yasmine rätt? Är det ett ideal? Jomenvisst, för detta är väl vackert. Eller hur? Visst var jag?
Om man nu har tränat så kan man väl inte se ut såhär? Jag menar, då har man ju en slimmad kropp. Inte ett skelett framför spegeln man så blindt kollar i.
Jo.. Där kommer jag in i bilden igen. Det blev så mycket alldeles för allvarligt fel för mig. Aldrig har jag blundat så hårt för sanningen, aldrig har jag ljugit så starkt för mig själv.
För att det kan gå fel. Så himla fruktansvärt fel.
Efter dessa bilder är tagna har jag nu fått behandling för min sjukdom i ca 1 och ett halvt år.
Idag äter jag godis, bakelser, mat överhuvudtaget och jag mår så bra. Jag njuter av livet. Vi lär oss aldrig uppskatta livet själv, endast det livet tillför glädjer oss. Snälla, snälla, snälla njut. För livet kommer alltid att lura oss. Livet kommer alltid få dig att falla för att du ska resa dig upp igen. Livet prövar en, så som den prövat mig. Och jag, mina vänner. Är en värdig kandidat som rest mig ur jorden själv. Jag har haft ett val, ett val som stod mellan död och liv. Jag valde livet och det är det bästa jävla valet jag någonsin gjort. Tack för denna prövning, men nu ska jag njuta.
Jag ska träna efter jul, för första gången ska något i mitt liv som jag bestämt själv. Bli så bra det kan bli. Mitt liv kommer att bli så bra det kan bli. Det vet jag. Jag reste på mig, jag valde livet.
Fuck you Ana
2013-11-30 //
Kategori: Anorexian
Mitt nya motto
2013-11-24 //
Kategori: Allmänt
Fuck you Ana
2013-07-18 //
Kategori: Allmänt
Jag har kommit så sjukt långt och är stolt över mig själv! Ville bara låta er veta att allt går. Även om det känns hur omöjligt som helst, som en på miljonen! För vet ni, det var en på miljonen för mig men visst fan gick det ändå! Var envis och stark, det är nyckeln till allt!
Sun(ny)day
2013-07-07 //
Kategori: Allmänt
Hej allihopa! Förlåt för uppdateringen men vi sov hos Emma igår och jag orkade inte riktigt blogga mehehe.. Idag då, har legat och stekt i solen i sisådär 2 timmar och ska snart fixa lite krubb till min kagge! Haha förlåt men jag var bara tvungen att skriva så, inget annat kändes rätt! Jag vet inte riktigt inte vad som händer senare, men ni får i alla fall mer uppdatering, that's one thing for sure!
Och ja, det är otroligt svårt för mig att lägga upp bilden åt höger, men nu jävlar!
Starting over
2013-07-02 //
Kategori: Allmänt
Den här kategorin är ganska så tom nu förtiden vilket jag kan tycka är väldigt positivt! Mycket av det beror på att jag mår bättre nu än någonsin! Jag har gått upp i vikt, och snälla spara på era vita lögner nu. Jag ser det på mig själv och jag kan faktiskt säga att jag trivs bättre med mig själv nu än vid 43 kg. Det kan jag säga med självförtroendet hissat! Skälen till detta är min motiviation till ett friskare liv. Och nu pratar jag ju inte bara om att slippa kaloriräkning, tvångsinläggningar , slippa hemska tankar utan även med mer kunskap, börja om från början. Innan nån får panik nu, läs det jag skriver istället. När jag har nått en speciell vikt eller helt enkelt, inget komplicerat invecklat tal, att min kropp mår bra igen, får och ska jag börja träna igen. Självklart så ska vi hålla koll på att vikten inte sjunker igen eller att min kropp börjar må sämre igen. Och den här gången handlar det inte om 30 kg's viktnedgång utan om muskler. Jag ska få den kropp jag alltid drömt om, inga misstag, nya tag , ny motivation, starkare än någonsin och när denna gång (förhoppningsvis) snart kommer, INGEN MER ANOREXI.
När jag blir frisk vilket jag verkligen känner, är snart, så hoppas jag att jag på något sätt ska bli ett slags ideal, en förebild för sådana vackra och fina männsikor med ätstörningar som jag själv har. Detta är något jag skulle kunna tänka mig att jobba med som äldre. Kanske inte på heltid då jag drömmer om en framtid inom juridik, utan mer som stöttning, kontakt och bevisa att det faktiskt går att bli frisk.
Välkommen till min verklighet
2013-05-10 //
Kategori: Allmänt
Ångesten kväver mina andetag som jag så förbryllat försöker få ner i mina lungor.
Det där kortet, den där spegelbilden.
Vill ni veta hur det är att vara jag?
Kolla er i spegeln 100 gånger och börja gråta, känn hur sjukdomen sprids i kroppen som ett virus och tar över dig.
Hur den sakta bryter ner varje liten bit av glädje och självförtoende. -''Hur kan du gå utanför dörren och se ut sådär, vara sådär fet och vidrig''.
Ensam i ett rum, det är då den är som värst. Ensamheten. Då attackerar den.
Väggarna krymper och du blir större. -''Nu har du chansen, träna bort allt det där fettet du har. Kom igen nu, sådär kan du inte se ut''.
Det jag nyss skrev formulerade jag på ett bättre sätt.
I själva verket är det inte snälla ord. Ingen peppning. Bara tvång. Bara hot.
När kalorierna räknas i min hjärna chockar jag mig själv.
Jag blir ett mattegeni.
Allt från ekvationer till volym skrivs upp på den svarta tavlan som sjukdomen så snällt ställt upp därinne.
Jag får ju inte glömma bort det. Nej nej. Jag får ju absolut inte vara mänsklig.
Och får jag någon gång vara nöjd med mig själv? Tycka att ett par byxor sitter bra på mig eller ens tycka att mitt hår ser bra ut?
Nej. Sjukdomen påverkar inte bara hur jag ser på min kropp. Den påverkar hur jag ser på allt.
Sjukdomen ser inte saker ur mitt perspektiv, jag ser saker ur sjukdomens perspektiv.
Jag vill bli frisk men har nu hamnat i en dvala där sjukdomen stampar ner på mig bara för att jag för en gångs skull håller på att vinna.
Hur ska jag stå emot?
Hur ska jag orka stå emot?
Välkomen till min verklighet.
Allt är inte bra..
2013-04-10 //
Kategori: Allmänt
Tänk att tårar kan komma och gå så fort.. Man kan må så himla bra, glömma bort allt det dåliga men lika snabbt minnas det bara av att kolla i spegeln. Kan en spegelbild verkligen göra så ont? Ja det kan den. Tro mig.
Jag kan vakna mitt på natten, känna mig tvungen att ställa mig framför spegeln och verkligen se ifall det är så hemskt som man tror att det är.
Där står jag, klockan 3 på natten och kollar på något i en spegel. Något äckligt, vidrigt, hemskt och fult.
Är det verkligen jag?
Hur kan man bry sig så himla mycket om de fel man har, om de fel jag har.
Kan jag få glömma nu? Måste jag se? Måste jag känna?
Jag vill inte mer nu. Det gör ont. Riktigt ont.
Fuldag
2013-03-31 //
Kategori: Allmänt
Idag har jag en sån här riktigt jobbig dag då jag bara känner mig fet, ful och äcklig.. Har inte lust och äta och vill inte se på mig själv i spegeln!
Men sånna här dagar kommer och går!
Nu ska jag iaf tvinga i mig lite mat så vi hörs sen!
